Patientgruppen Deep Purple har dödförklarats och återuppväckts av media gång på gång på gång..gäsp. Nu var det, enligt lokalpressen, ånyo spiken i kistan. Detta ang lördagens Purplekonsert i Leksand. Symptomen som lokalmurvlarna hänvisade till var avsaknaden av många kända låtar, för långa solon, för mycket jammande & improvisation och bristen på scenshow. Det låter med andra ord alldeles underbart i mina öron,
och det var det också !Som purpleconnosieur & provinsialläkare kan Dr.Soda meddela att liket lever i högsta grad. Jag har sett dem live 85, 87, 91, 93 & 96 och nu 2009. Och till min förvåning & stora glädje så kvalar spelningen i Ejendahls in på andra plats efter 93 giget i Stockholm. Jag har stått över de senaste turneérna pga av den bristande variationen i låtlistan. Visst en & annan godbit har dykt upp genom åren men att höra " woman from tokyo, lazy, when a blind man cries, ännu en gång har inte lockat nämnvärt. Men nu blev det andra bullar ! Purple spelar för de riktiga fansen och inte för de som har en best-of hemma och bara vill skråla till " smoke on the water " med ett par järn innanför västen. Udda guldkorn som Wasted Sunsets, No one came, Not responsible, Wring that neck serverades med ackuratess på silverfat till oss törstiga die-hard fans.
Jag har ett antal dvd:s med Morseuppsättningen vissa riktigt bra ( montreux-spelningarna i synnerhet ) andra är helt ok, proffsig & välspelat men tyvärr lite förutsägbara & tråkiga emellanåt. Men denna spelning kändes lite mer vintage, 70-tals flummig. Vad skulle hända härnäst ? Läste en kommentar i Borlänge tidning att Gillan var magsjuk och var ut och spydde med jämna mellanrum bakom scen, därför förlängdes många av solona. En muskibacill i min smak !
Ian Gillan, 64 bast, hade en god afton med stämbanden ( det är ju lite si & så numer med den saken ) och mysfarbrorn " Big Ian " hade publikum i sin hand från första stund. Glover & Paice gjorde det det skulle, att lägga upp en solid bakgrund till Morse & Don Airey. Speciellt den gode Don imponerade, hans aggressiva spel (som ibland påminner mer om Keith Emerson än Jon lord) lyfte verkligen vissa låtar till nya höjder, Fireball, Wring that neck, Hush osv. Efter Steve Morse delikata solo i Wasted Sunsets instigerade doktorn en jazzapplåd vid scenkanen . Steve blev mäkta förvånad och bugade artigt med ett leende på läpparna. Och många smil var det, att Purple i den här årgången kan mäkta med sån spelglädje i en håla som Leksand för ett par tusen pers..Ja det övergår faktiskt mitt förstånd. Purple årgång annó 2009 blir inte bättre än så här. Jag blir tvungen att dela ut högsta betyg, fem stetoskop av fem möjliga ! Hittade ett litet Morse potpuri från Leksand på tuben, nån vänlig själv vid namn DT Sixten har tagit sig tid. Rock on Sixten and welcome back Purple !!
http://www.youtube.com/watch?v=UQiRr8JrD3s
Ett härligt klipp från 60-talet med mannen som under en konsert med MSG frågade publikum :
The black adder...Ja kärt barn har många namn. Vi väger upp vågskålen lite efter Steve Morse inlägget. Hittade ett kultklipp med Ritchie när han testar lite solo till Pat Boones platta från 96 "In a metal mood ". Fräcka storbandsversioner av Judas, Zeppelin, Purple, Hendrix. Det är nog den enda gången man hört Blackers spela med blås i bakgrunden. Det blir moll-blues för hela slanten. Den initierade musikern hör möjligheten för Ritchie att lägga in nån lite mer kitschig jazzräka mot slutet av solot, han tar den inte..he..he..Antagligen skulle det bli för mycket " shoeshine music " över det hele..Håll till godo...http://www.youtube.com/watch?v=hqwggzB8Y-E
Patientgruppen Deep Purple har dödförklarats och återuppväckts av media gång på gång på gång..gäsp. Nu var det, enligt lokalpressen, ånyo spiken i kistan. Detta ang lördagens Purplekonsert i Leksand. Symptomen som lokalmurvlarna hänvisade till var avsaknaden av många kända låtar, för långa solon, för mycket jammande & improvisation och bristen på scenshow. Det låter med andra ord alldeles underbart i mina öron, och det var det också !
Är när man skämtsamt blir anklagad för att ständigt vara den " nya " killen i ett band. Mr.Peart i Rush har plågat skinnen på alla plattor förutom första där John Rutsey stod för back-upen. Vem tusan är den här nya strängbändaren i Purple då ? Han har bara varit med i tretton år nu. Jag antar att majoriteten av mina läsare känner till Steve Morse, men för de som inte är insatta i hans musikaliska bana bjuder Dr.Soda på en spotifyelänk med alster från hans solokarriär. Mångfaciterat är bara förnamnet, en gitarronanist som kan konsten att komponera musik och har förmågan att hålla igen när det behövs, less is sometimes more. Återkommer i början på nästa vecka med en liten Purplerecension. Rock on... Mr.Morse
Vem behöver inte lite mer klirr i kassan inför den stundande högtiden ? Stay-ups till frugan, Guitar-hero till kidsen och minkpäls till älskarinnan. Ja hur löser vi det på bästa sätt ? Jo genom att helt enkelt beställa idiotsäkra system på V75 & stryktipset. Avsändaren är ingen mindre än Bengt " Barnjournalen " Fahlström !! Svenska spel & ATG kommer att stå med byxorna nere efter inlämning. Eller som Bengan själv säger : Det är som att ta godis ifrån småbarn...http://www.vinstraden.se/sponsorer/bengtfahlstrom/info.shtml 
